tilltheendoftime

Har aldrig riktigt funderat på det
Du har alltid varit den söte, charmige, gullige
Vi har alltid skojar runt, vi ska flytta ihop, gifta oss och skaffa barn
Visst jag har tänkt på hur det skulle varit om det var sant, men snabbt slagit bort tanken, för det kan ju inte vara så, det fanns liksom inte

Hur skulle jag kunna tro att det där som var skoj var egentligen vad du ville
Men där finns ett problem, ett ganska stort problem
Jag vill blunda, jag vill inte se det, vill titta bort, blunda hårt och önska att det inte var såhär
Är det därför jag hela tiden slagit bort det? Inte vågat att tänka på det för länge...

Baby vi måste lösa det här innan
Ja men hur  löser vi det?
(Att han bara kallar mig baby får mig att vilja le med hela kroppen, ihhhh)
Jag vet inte, jag vill inte såra någon, jag vill inte göra någon ledsen
Vilket det inte behöver bli heller, men risken finns ju och jag vet att det betyder mycket för honom (nej han är inte upptagen, han är singel och ledig om någon undrade=))

Frustrerande! Jag gav upp hoppet på kärlek när jag i somras gjorde det jobbigaste beslutet någonsin, vilket känns helt rätt nu av olika anledningar. Jag struntade i allt som hade med killar att göra, orkade inte, ville bara vara för mig själv. Och det har fungerat bra, kan koncentrera mig på jobbet mer och det mesta är positivt.
Visst saknar man en närhet, men vänner kan ersätta det ganska bra.
Men nu, vad händer? Vad har du gjort med mig? Allt bara rasade och allt blev så mycket värre och samtidigt så fruktansvärt mycket bättre.
Ahhhhhhh varför ska kärlek vara så svårt?!

Ska fundera vidare framför ett nytt avsnitt av Grey's anatomy, som ja har väntat! I like

Sen att jag har en annan jobbig sak att berätta gör ju inte saken bättre=)

Just keep on smiling and hope for the best!
If it's meant to be, it will happen
(fuck I hope it's meant to be) hihi

Hugs and kisses!